Karo och Malin på nya äventyr

Idag fick vi antligen tag pa en bil, en silvrig Toyota som vi har dopt till Humpe (forkortning for Humphrey). Han ar inte sa snabb i uppforsbackarna, men vi tog oss iaf fram till Whitianga enligt planerna.

Vadret har ar inge vidare, blasigt och regnigt. Nagon dag ska vi iaf till Hot Water Beach och sen ska vi aka runt lite mer har pa Coromandelhalvon.

Vi har hittills bara upplevt en tvattmaskinsjordbavning, men det ar sma jordbavningar nastan varje dag har pa NZ. Om man gar in pa denna lank kan man se de senaste:

http://www.geonet.org.nz/earthquake/quakes/recent_quakes.html

Vi hoppas vi far kanna en liten lagom jordbavning innan vi aker harifran!

Rotorua betyder andra sjon pa maori och anledningen till namnet ar att det var just den andra sjon maorierna sag nar de kom till Aotearoa (som ar namnet for NZ pa maori). Rotorua ar NZ kulturella huvudstad eftersom en stor del av befolkningen ar maorier. Forr i tiden bodde de flesta maorier pa nordon eftersom de var vana vid varmen fran soderhavsoarna och sydon gjorde de mest resor till for att hitta deras heliga sten, Pounamu (NZ greenstone/jade).

Vi tankte att det darfor passade bra att ga pa en maorisk kulturkvall med dans, riter, sang och mat. Vi blev upphamtade i stan och kordes ut till en maorisk by (nybyggd efter en aldre upplaga).
Vi fick se en fredsrit, flera haka (krigsrit) och kolla runt i byn. Maten hade tilllagats i hangi, pa varma stenar i marken. Vi fick lamm, kyckling, potatis, morotter och mycket annat till varmratt. Till efterratt fick vi Pavlovatarta som nyazeelandare anser kommer harifran. Riktigt gott med maranger, gradde och bar!

Hojdpunkten med kvallen var dock nastan varan busschauffor. Pa ditvagen imponerade han med att kunna saga vad Kia Ora (halsningsfras/tackfras) betyder pa valdigt manga sprak. Han spelade ocksa langa latar pa tutan…
Pa vagen hem borjade han med att vi skulle sjunga en sang pa varje sprak som fanns pa bussen. Ville man inte sjunga sa hotade han med att stanna bussen sa man fick ga in till stan, en gang stannade han bussen och oppnade dorren, men da borjade dom sjunga. Efter det sjong vi ‘Hjulen pa bussen’ inkl rorelser (aven chaufforen). I en rondell i stan borjade han sjunga en sang och kora runt, runt i rondellen. Nar vi var inne pa det sjunde varvet sa var det tva till bussar fran samma foretag i rondellen och han fick lov att svanga ut for att inte ockupera hela rondellen…
Det var lange sen vi skrattade sa mycket under en bussfard!

Champagne Pools, originally uploaded by Malin L.

Idag har vi varit pa Wai-O-Tapu (Heligt vatten pa Maori) Thermal Wonderland som ligger en bit soder om Rotorua.

Forsta stoppet var vid sodra hemosfarens storsta heta lerpol, den var stor och det bubblade massor. Andra stoppet var vid Lady Knox Geyser och dar fick vi se det dagliga utbrottet. For att gora det mer publikvanligt sa slapper de ner tval i kratern som gor att ett det blir ett utbrott. De naturliga utbrotten ar annars med nagra dagars mellanrum.

Tredje stoppet var sen pa sjalva Wonderlandet, dar gick vi runt en timme och tittade pa sjoar, geysrar, kratrar och annat rykande. Intressant, men det luktar inte sarskilt gott av allt svavel (ruttna agg).

Pa eftermiddagen gick vi sen till ett termiskt omrade som ligger brevid vart hostel, dar var det gratis att ga omkring men inte lika aktivt och haftigt.
Imorgon aker vi till Auckland och var resa med Kiwi-bussen ar nastan over. Vi ska forsoka hyra en bil och aka runt lite sjalva i norra delarna av landet innan det ar dags att aka tillbaka till Auckland igen.

Vi har tillbringat kvallen pa ett billigt internetcafe och sokt kurser for hosten, pratat i telefon, skickat mail och laddat upp massa bilder och filmer (som man nu ocksa kan ha pa Flickr).

Filmen som ar pa det har inlagget ar fran en lergrop vid Craters of the Moon har i Taupo. Da Karro var nagra tusen meter hogre upp sa gick jag pa en 6 timmar lang promenad och sag nagra av Taupos sevardheter.
Craters of the Moon ar ett termiskt omrade som uppstod pa 50-talet efter att man byggde en geotermisk kraftstation pa ett annat stalle i staden, jag antar att det blev lite obalans da och gaserna behovde komma upp nagon annanstans.

Ja, nu ar vi alltsa i Taupo. Jag har kompletterat mina flygande upplevelser med ett fallskarmshopp… Min hjarna verkar over huvud inte ta in vad jag ar i fard med att gora langre, for jag har inte varit det minsta nervos infor detta hopp. Jag ska ju bara aka upp pa 15 000 fots hojd, slanga mig ut fran ett flygplan och falla fritt i 60 sekunder! Inget markvardigt alls… Hur som helst, nar jag val satt dar i planet (i knat pa killen som gjorde tandemhoppet med mig) och sag de andra slanga sig ut i luften x antal meter ovanfor molnen och bara forsvinna, da borjade det pirra lite i magen. Vi var 4 st hoppare med respektive tandempartner samt en fotokille med pa planet, det var trangt som attan. Man satt gransle over smala “bankar” och planet var verkligen inte bredare an att tva personer kunde sitta i bredd pa varsin bank.

De tre andra hade valt att hoppa fran 12 000 fot, sa nar alla tre (och fotokillen) hoppat ut, och forsvunnit nedat nagontans, fortsatte jag uppat… Fjarilarna i magen borjade bli ytterligare lite aktivare och det ar nog inte vart att jag sager att det enbart var kylan som fick mig att skaka nar dorren uppnades pa “min” hojd. Men nar vi val satt och dinglade med fotterna utanfor planet, kande jag mig konstigt nog lugnare. Till skillnad fran bungyn behovde jag inte gora ett skvatt sjal har, fastspand som jag var i min partner hade jag inget annat alternativ an att bara folja med. Fram till den oppna dorren och sedan ratt var det var sa hade vi lamnat planet.

Forsta kanslan var verkligen fritt fall: hisnande och andlos. Vi foll och foll och foll… Efter ett tag borjade jag dock kunna njuta av farden nedat. Kinderna fladdrade i vinddraget, luften var iskall och emellan at svar att andas, men det var verkligen en fantastisk upplevelse. Om det inte varit for just vinddraget den enorma kraft som tryckte armar och fotter uppat, tror jag inte jag skulle fattat vilken hastighet vi faktiskt fardades nedat i, for efter ett tag forsvann faktiskt “fritt fall”-kanslan (naja, den blev betydligt svagare i alla fall). Jag kunde rora mig dar i luften, vi snurrade runt och jag kunde beundra Taupo fran ovan.

Nar fallskarmen lostes ut kandes det verkligen som om vi akte uppat, men jag antar att vi egentligen bara saktade ned farten valdigt snabbt. Darefter seglade i mer el mindre den bit som var kvar till landning, svavade runt och gjorde lovar runt flygplatsen. Var till och med mojligt att fora en konversation nu nar vinden inte ven i oronen Efter nagra minuter landade vi mjukt och fint pa flygplatsens grasplan och jag mottes upp av de andra tjejerna i min grupp. Klick, klick, foton som togs och sedan var hux flux det avetyret over. Jag kan inte saga att fallskarmshopp var som jag vantat mig, men a andra sidan vet jag inte sjalv vad jag egentligen vantat mig. Det var markligt, underbart, hisnande och otroligt, pa samma gang.

Sen sist har vi varit i Nya Zeelands huvudstad, Wellington, dar vi besokte museumet Te Papa och tillbringade en hel dag pa hostelet pga sporegn. Vi stallde ocksa om klockan till vintertid har sista dagen dar och sen blev vi sa forvirrade att vi gick och lade oss vid 20-21 tiden kvallarna efter… Sa nu ar det bara 10 timmars tidsskillnad mellan Sverige och Nya Zeeland (fran 12 timmars nar vi kom hit).

Nasta stopp var Turangi dar vi mest var ute efter att gora Tongariro Crossing. Det ar en 17 km lang vandring som ska vara en av varldens vackraste. Omradet den gar igenom, Tongariro National Park, ar ett av femton varldsarv som bade har fatt det for sin kulturella betydelse och sin skonhet. I narheten ligger tre vulkaner; Mount Tongariro, Mount Ngauruhoe och Mount Ruapehu. Dom tva forsta gar man ganska mycket pa och de tva sista anvandes som Mt Doom i Sagan om Ringen.

Nar vi kom en bit upp pa berget, ca 1500 meter, sa kom vi in i molnen. Det var ganska kallt, blasigt och vi sag inte sarskilt langt at nat hall. Sa det blev inte sa mycket fina vyer over omradet nar vi var pa topparna, men det gav en ganska mystisk stamning som passade ganska bra bland vulkanerna. Och sen ger det ju oss en ganska bra anledning att ga den igen!

Pa kvallen slog vi nytt rekord - vi slackte lampan vid 19.45 (och vaknade sen 12 timmar senare)!

Nu har vi kommit fram till Taupo och bland backpackers ar detta stalle mest kant for att man kan gora NZ billigaste fallskarmshopp har.

Storsta delen av gardagen tillbringade vi i solen pa hostelets veranda, riktigt varmt och vi ser fram emot mer varme pa nordon (sa kanske vi slipper anvanda vantarna vi har kopt)!

Pa kvallen grillade och umgicks vi med resten av bussen. Var busschauffor orkade inte ata upp alla sjodjur hon hade fiskat upp under eftermiddagen, sa vi fick smaka bade pa fisk (na torskliknande) och krafta. Da ar det inte dom sma fjantiga kraftorna vi ater i Sverige, utan kroppen ar nagra decimeter lang. Himla gott var det!

Nu sitter vi och vantar pa farjan i Picton, farden over Cook Strait tar ungefar tre timmar. Sen ska vi tillbringa nagra dagar i Wellington innan vi aker vidare norrut.

Pannkakstarta!, originally uploaded by Malin L.

Igar forbjod Karo mig fran att ga till nedre koket pa vart hostel och nar hon tillslut lat mig komma dit sa hade hon gjort en stor och fin pannkakstarta at mig! Det var supersot och vi orkade knappt igenom halva till kvallsmat, men nu ar den helt uppaten!

Imorse vaknade jag av en duns och att det sen lat som vatten som porlade. Det visade sig att en av killarna i rummet var superfull och hade ansett att ena anden av min sang var toaletten, som tur var det i fotandan, han missade alla mina saker och jag skulle anda ga upp. Och nej, forsta april var igar…

Fick en forpackning TimTams (Double Coat) av Karo i present och hon lyckades sen fa hela bussen att sjunga for mig (ah va snallt ;-))! Hon ar ocksa overlycklig over att jag nu ar jattegammal, tva hela ar aldre an henne…

Ikvall blir det grillning har i Kaikoura med resten av bussen och sen aker vi farjan over till nordon imorgon!

DSC_8364, originally uploaded by Malin L.

Vi har nu kommit helskodda tillbaka till Christchurch efter nagra timmar pa Ragitata Gorge (vilket var tur eftersom var forsakring inte tackte det).
Rangitata Gorge ar den enda floden pa nz dar man kan forsranna pa grad 5 (varsta graden man far kora komersiellt pa) aret runt.
Vi hade jattekul och tiden gick alldeles for fort. Pa var bat var vi 6 svenska tjejer och var guide Yo, han aker tillbaka till Japan idag for att sen komma tillbaka nasta sasong.

Nu stannar vi kvar har i Christchurch tva natter, sen en natt till i Kaikoura och darefter upp till nordon (Wellington)!

Bilder finns har