Karo och Malin på nya äventyr

Vi har nu kommit tillbaka till Rarotonga fran en vecka pa Aitutaki och blivit lamnade ensamma av Ida, Markus och Thomas som har akt tillbaka till kylan pa NZ.

Aitutaki var helt underbart, en mysig liten o med jatteharliga manniskor. Vattnet var jatteklart och korallreven med fisk lag latttillgangliga, det kandes som om man simmade runt i ett stort akvarium!

Vi gjorde tva turer pa lagunen och akte till One Foot Island, Honeymoon Island och en o dar de har spelat in Survivor och Shipwreck (amerikanska & engelska varianter av Expedition Robinson).

Vi har aven testat pa lokal mat, klattrat upp pa berg (typ 200 meter) och gatt ut pa nattklubb med de lokala ungdomarna.

Aitutaki var sa lugnt och skont att jag tyckte det var lite jobbigt att komma tillbaka till “stora” Rarotonga med alla bilar och mkt folk. Vi far se hur det sen blir att komma till LA…

Nu ska vi ligga i solen vid poolen nastan hela veckan!

Jag hittade faktiskt ett stalle som hade ganska snabbt internet sa jag lyckades ladda upp nagra kort!
Har hittar ni dom

Imorgon ar det alltsa dags for det vi har vantat pa hela resan - riktig semester!

Vi aker fran Auckland 09:45 den 21 april och landar pa Rarotonga den 20 april 15.20. Rarotonga ar Cookoarnas huvudo (dar huvudstaden Avarua ligger). Vi aker vidare till Aitutaki den 21 april 05.30.

Pa Aitutaki ska vi vara en vecka och dit foljer aven Thomas, Markus & Ida med. Nar dom andra sen aker hem stannar Karro & jag kvar en vecka pa Rarotonga dar vi bland annat ska testa att fira sista april pa en riktig soderhavso (istallet for en hemmabyggd som forra aret).

Vi tror att det kommer vara dyrt att ringa till/fran Cookoarna och att aven internet kommer vara dyrt, sa vi far se hur det gar med uppdateringarna. Annars hor vi av oss igen nar vi kommer till Los Angeles den 3e maj.

Rarotonga

Aitutaki

Idag ar det var hundrade dag pa resan! Vi firade genom att ta den forsta ordentliga lordagsfikan, men den slog inte riktigt GH:s…

Vi har kommit tillbaka till Auckland fran bilsemestern. Pa bilden syns vart besok pa Hot Water Beach som vi fint planerade in nar det var lagvatten. Dock blaste det sa mkt att det inte var sarskilt lagt vatten, vi kande iaf varmt vatten pa botten och blev rejalt blota. Vi kollade ocksa in Cathedral Cove som var fint, blasigt och blott.Igar var vi ut pa Kiwis gratis guidade tur da vi fick ga pa Auckland Harbour Bridge, titta pa utsikten fran North Head och Mt Victoria (bada gamla vulkaner) & ata Fish & Chips i Devonport. Trevlig tur och vi lyckades undvika regn!Idag har vi tvattat upp klader och gatt lite pa stan. Jag skickade hem lite saker igar och for att kompensera upp viktforlusten kopte jag en bok (Marian Keyes nya). Den var bade stor och tung (& billig) och blir nog bra pa stranden pa Cookoarna. Bockerna ar annars jattedyra har sa vi har mest bytt bocker pa hostelen.Pa mandag aker vi till Cookoarna och eftersom dom ligger pa andra sidan datumgransen sa kommer det bli kaos med tiderna.Vart flyg vidare fran Rarotonga till Aitutaki gar tex tre timmar tidigare an vi aker harifran Auckland… Vi hoppas dock att vi har lyckats boka att med ratt datum sa det klaffar!Sen ska vi bara ligga i solen pa stranden & bada i lagunen i tva veckor. Precis vad vi behover efter 100 harda dagar ute i varlden!Imorgon har vi tankt aka upp i Sky Tower och packa vara vaskor. Och saklart langta efter att aka till paradiset! (vilket vi redan har gjort nagra dagar)(Vill ni veta hur det ar att aka upp i Sky Tower kan ni lasa denna roliga berattelse)

Bilkorningen gar fortfarande bra och regnet fortsatter att falla ner (fast just nu ar det faktiskt uppehall). Idag tanker Karo bada i varma kallor och sen aker vi en bit upp mot Auckland igen.

Idag fick vi antligen tag pa en bil, en silvrig Toyota som vi har dopt till Humpe (forkortning for Humphrey). Han ar inte sa snabb i uppforsbackarna, men vi tog oss iaf fram till Whitianga enligt planerna.

Vadret har ar inge vidare, blasigt och regnigt. Nagon dag ska vi iaf till Hot Water Beach och sen ska vi aka runt lite mer har pa Coromandelhalvon.

Vi har hittills bara upplevt en tvattmaskinsjordbavning, men det ar sma jordbavningar nastan varje dag har pa NZ. Om man gar in pa denna lank kan man se de senaste:

http://www.geonet.org.nz/earthquake/quakes/recent_quakes.html

Vi hoppas vi far kanna en liten lagom jordbavning innan vi aker harifran!

Rotorua betyder andra sjon pa maori och anledningen till namnet ar att det var just den andra sjon maorierna sag nar de kom till Aotearoa (som ar namnet for NZ pa maori). Rotorua ar NZ kulturella huvudstad eftersom en stor del av befolkningen ar maorier. Forr i tiden bodde de flesta maorier pa nordon eftersom de var vana vid varmen fran soderhavsoarna och sydon gjorde de mest resor till for att hitta deras heliga sten, Pounamu (NZ greenstone/jade).

Vi tankte att det darfor passade bra att ga pa en maorisk kulturkvall med dans, riter, sang och mat. Vi blev upphamtade i stan och kordes ut till en maorisk by (nybyggd efter en aldre upplaga).
Vi fick se en fredsrit, flera haka (krigsrit) och kolla runt i byn. Maten hade tilllagats i hangi, pa varma stenar i marken. Vi fick lamm, kyckling, potatis, morotter och mycket annat till varmratt. Till efterratt fick vi Pavlovatarta som nyazeelandare anser kommer harifran. Riktigt gott med maranger, gradde och bar!

Hojdpunkten med kvallen var dock nastan varan busschauffor. Pa ditvagen imponerade han med att kunna saga vad Kia Ora (halsningsfras/tackfras) betyder pa valdigt manga sprak. Han spelade ocksa langa latar pa tutan…
Pa vagen hem borjade han med att vi skulle sjunga en sang pa varje sprak som fanns pa bussen. Ville man inte sjunga sa hotade han med att stanna bussen sa man fick ga in till stan, en gang stannade han bussen och oppnade dorren, men da borjade dom sjunga. Efter det sjong vi ‘Hjulen pa bussen’ inkl rorelser (aven chaufforen). I en rondell i stan borjade han sjunga en sang och kora runt, runt i rondellen. Nar vi var inne pa det sjunde varvet sa var det tva till bussar fran samma foretag i rondellen och han fick lov att svanga ut for att inte ockupera hela rondellen…
Det var lange sen vi skrattade sa mycket under en bussfard!

Champagne Pools, originally uploaded by Malin L.

Idag har vi varit pa Wai-O-Tapu (Heligt vatten pa Maori) Thermal Wonderland som ligger en bit soder om Rotorua.

Forsta stoppet var vid sodra hemosfarens storsta heta lerpol, den var stor och det bubblade massor. Andra stoppet var vid Lady Knox Geyser och dar fick vi se det dagliga utbrottet. For att gora det mer publikvanligt sa slapper de ner tval i kratern som gor att ett det blir ett utbrott. De naturliga utbrotten ar annars med nagra dagars mellanrum.

Tredje stoppet var sen pa sjalva Wonderlandet, dar gick vi runt en timme och tittade pa sjoar, geysrar, kratrar och annat rykande. Intressant, men det luktar inte sarskilt gott av allt svavel (ruttna agg).

Pa eftermiddagen gick vi sen till ett termiskt omrade som ligger brevid vart hostel, dar var det gratis att ga omkring men inte lika aktivt och haftigt.
Imorgon aker vi till Auckland och var resa med Kiwi-bussen ar nastan over. Vi ska forsoka hyra en bil och aka runt lite sjalva i norra delarna av landet innan det ar dags att aka tillbaka till Auckland igen.

Vi har tillbringat kvallen pa ett billigt internetcafe och sokt kurser for hosten, pratat i telefon, skickat mail och laddat upp massa bilder och filmer (som man nu ocksa kan ha pa Flickr).

Filmen som ar pa det har inlagget ar fran en lergrop vid Craters of the Moon har i Taupo. Da Karro var nagra tusen meter hogre upp sa gick jag pa en 6 timmar lang promenad och sag nagra av Taupos sevardheter.
Craters of the Moon ar ett termiskt omrade som uppstod pa 50-talet efter att man byggde en geotermisk kraftstation pa ett annat stalle i staden, jag antar att det blev lite obalans da och gaserna behovde komma upp nagon annanstans.

Ja, nu ar vi alltsa i Taupo. Jag har kompletterat mina flygande upplevelser med ett fallskarmshopp… Min hjarna verkar over huvud inte ta in vad jag ar i fard med att gora langre, for jag har inte varit det minsta nervos infor detta hopp. Jag ska ju bara aka upp pa 15 000 fots hojd, slanga mig ut fran ett flygplan och falla fritt i 60 sekunder! Inget markvardigt alls… Hur som helst, nar jag val satt dar i planet (i knat pa killen som gjorde tandemhoppet med mig) och sag de andra slanga sig ut i luften x antal meter ovanfor molnen och bara forsvinna, da borjade det pirra lite i magen. Vi var 4 st hoppare med respektive tandempartner samt en fotokille med pa planet, det var trangt som attan. Man satt gransle over smala “bankar” och planet var verkligen inte bredare an att tva personer kunde sitta i bredd pa varsin bank.

De tre andra hade valt att hoppa fran 12 000 fot, sa nar alla tre (och fotokillen) hoppat ut, och forsvunnit nedat nagontans, fortsatte jag uppat… Fjarilarna i magen borjade bli ytterligare lite aktivare och det ar nog inte vart att jag sager att det enbart var kylan som fick mig att skaka nar dorren uppnades pa “min” hojd. Men nar vi val satt och dinglade med fotterna utanfor planet, kande jag mig konstigt nog lugnare. Till skillnad fran bungyn behovde jag inte gora ett skvatt sjal har, fastspand som jag var i min partner hade jag inget annat alternativ an att bara folja med. Fram till den oppna dorren och sedan ratt var det var sa hade vi lamnat planet.

Forsta kanslan var verkligen fritt fall: hisnande och andlos. Vi foll och foll och foll… Efter ett tag borjade jag dock kunna njuta av farden nedat. Kinderna fladdrade i vinddraget, luften var iskall och emellan at svar att andas, men det var verkligen en fantastisk upplevelse. Om det inte varit for just vinddraget den enorma kraft som tryckte armar och fotter uppat, tror jag inte jag skulle fattat vilken hastighet vi faktiskt fardades nedat i, for efter ett tag forsvann faktiskt “fritt fall”-kanslan (naja, den blev betydligt svagare i alla fall). Jag kunde rora mig dar i luften, vi snurrade runt och jag kunde beundra Taupo fran ovan.

Nar fallskarmen lostes ut kandes det verkligen som om vi akte uppat, men jag antar att vi egentligen bara saktade ned farten valdigt snabbt. Darefter seglade i mer el mindre den bit som var kvar till landning, svavade runt och gjorde lovar runt flygplatsen. Var till och med mojligt att fora en konversation nu nar vinden inte ven i oronen Efter nagra minuter landade vi mjukt och fint pa flygplatsens grasplan och jag mottes upp av de andra tjejerna i min grupp. Klick, klick, foton som togs och sedan var hux flux det avetyret over. Jag kan inte saga att fallskarmshopp var som jag vantat mig, men a andra sidan vet jag inte sjalv vad jag egentligen vantat mig. Det var markligt, underbart, hisnande och otroligt, pa samma gang.